Snöbollskrig

Idag var jag glad. En ultimat förmiddag. En lugn och bra dag. En fin och idéfylld eftermiddag. Ett harmoniskt inre. På väg hem läser jag i en bra bok och tänker att jag ska äta ägg till middag. Så precis innan jag ska stiga innanför porten till mitt hem kommer djävulen i pojkskepnad och raserar hela mitt himmelrike. Snöbollar. Ungdjävlar. OHYFS. Allt som funnits i mig tidigare var borta på en sekund, förintat av en vit blixt. Jag blev så himla förbannad. Jag skrek saker som jag tidigare bara skrikit åt mina familjemedlemmar när jag var en instabil tonåring som ingen förstod (förutom epic fail). Jag avslutade med ett "var bor du?!", gick in och smällde igen porten utan att vänta på svar. Jag var inte glad längre, jag var ARG. Sedan var jag ledsen och förvirrad. Sedan gick jag på toa och stängde och låste innan jag hade hunnit tända lampan. Jag kom ihåg något som jag inte hade kommit ihåg sedan det var aktuellt: när jag var liten brukade jag gå på toa med släckt lampa. Jag gjorde det nu med, jag lät bli att tända. Det var det skönaste jag gjort på länge. Det kändes som att inget fanns längre och det var skönt.