torsdag 19 februari 2009
Fikadags
Ibland öppnar sig livets storhet framför en som en stor glödande avgrund (utan att man blir rädd, tvärtom). Man tänker en enkel tanke och så bara upplever man storheten. Det är över på en knapp sekund, det går på samma tid som man skymtar sig själv i spegeln när man svassar till pentryt för att ta kokvattnet från plattan. Men man hinner ändå få en full upplevelse. Och då blir livet ännu större, för det är helt fantastiskt hur snabbt man kan tänka något så viktigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar