Gratis spa

När jag åkte hem med 311:ans buss för några dagar sedan satt jag mittemot ett par i övre medelåldern. De småpratade med mjuka stämmor. Jag lyssnade inte ens på vad de sa, jag bara lät de perfekt stämda ljudvågorna ge mig gåshud, så som jag brukade göra på den tiden bussen fortfarande hette 894. Så som jag fortfarande gör ibland, på tåg eller liknande, om jag har turen att sitta i närheten av människor som samtalar tillräckligt mjukt, lugnt och regelbundet - och länge - för att jag ska kunna sjunka in i min behagliga dvala. Jag bestämde mig för att åka en hållplats extra för att hinna njuta till max.