Existentiella perspektiv på relationer är allt jag åtrår just nu. Jag läser om det, jag tittar på det, jag lyssnar på det och jag tänker på det. "Hur var det möjligt att varje dag vakna upp och bli igenkänd av någon annan, när man ofta knappast kunde känna igen sig själv?" Nicole Krauss alltså. Så vis.
Och i Oförnuft och känsla talar en "uppbrotts-knarkare".

Och mamma och pappa, vännerna här, vännerna där, jag själv hjärta "livet"? Etc.

Och bredvid mig ligger en skinnväska från Marocko och luktar åsna.
Och på sängen ligger en massa foton som jag tittar på om och om igen med skiftande attityd. Och en helvetes tyst mobil.