it ain't over 'til it's over

Existentiella perspektiv på relationer är allt jag åtrår just nu. Jag läser om det, jag tittar på det, jag lyssnar på det och jag tänker på det. "Hur var det möjligt att varje dag vakna upp och bli igenkänd av någon annan, när man ofta knappast kunde känna igen sig själv?" Nicole Krauss alltså. Så vis.
Och i Oförnuft och känsla talar en "uppbrotts-knarkare".

Och mamma och pappa, vännerna här, vännerna där, jag själv hjärta "livet"? Etc.

Och bredvid mig ligger en skinnväska från Marocko och luktar åsna.
Och på sängen ligger en massa foton som jag tittar på om och om igen med skiftande attityd. Och en helvetes tyst mobil.

Jag har inte tid att tänka på karriär, framtid och försörjning längre. Jag är fullt upptagen med att fundera på, och sedan åka runt i Europa och ta hand om, de olika delarna av mitt hjärta som jag råkat sprida ut.

I skärgården finns fläckar som är som en solvarm katt. Man kan böja sig in i dem. Där är det varmt, torrt, tyst och stilla, och det doftar trygghet. Runtomkring fortsätter det att blåsa, susa och stänka. De här fläckarna skulle inte kunna existera utan tumultet runtomkring.

Till och med den inre eremiten blir lycklig av en kväll med vacker fotokonst, och sedan en inkokt lax på Svejk. Med prima sällskap. Och två öl.

Och en bokad biljett till kompisarna i Zürich.

Man kan ju vara ensamvarg hur mycket som helst, men verklig glädje måste emellanåt byggas upp med hjälp av andra människor.

Min inre eremit kan tydligen tillfälligt tystas ned, men aldrig försvinna. Det är bara att ömt ta den i handen som en liten minibebis.

Ibland tänker jag på farfar. En gång skulle en annan farbror komma och hälsa på farfar på ön, och när farfar såg honom komma över havet så bara muttrade han och hade en rynka i pannan. Han tyckte att den här andra farbrorn pratade så mycket.

Såhär är det. Stället där man mest av allt gillar att leva är där man helst av allt skulle dö. Om man nu måste dö.

Bebisar i nagellacksflaskor
Lena Cronqvist, Kyssen III
Man utan minne av Nicole Krauss
och allt det andra.

Hur det inte får bli

Inatt drömde jag att jag födde en pytteliten bebis, typ 2 cm lång. Jag hann inte ens vara gravid, bebisen bara kom ut som en total överraskning. Jag vet inte alls varför - och detta var jättehemskt - men jag hade ju inte hunnit förbereda någonting inför bebisens ankomst, så jag visste inte var jag skulle lägga den (tänkte att jag inte ens hade fixat en skötväska...), så jag lade den i en flaska rosa nagellack. Nagellack! Lilla plutten, det är ju jättegiftigt för en tvåcentimeters bebis. När jag förskräckt insåg vad jag hade gjort tog jag upp den, torkade jag av den så gott jag kunde och virade in den i något mer skonsamt. Sedan insåg jag att bebisen måste frysa, den var halvt bar. Jag täckte över den så gott jag kunde och oroade mig för hur jag redan hade fördärvat denna lilla ädelstens hud, hjärnceller och nu säkert åsamkat den en allvarlig förkylning också. Och den var ju så himla liten! Jag kände mig usel som mamma och funderade på att jag borde meddela pappan i Italien om att han hade blivit pappa. Sms?

Nu berättar jag vad du ska få i födelsedagspresent för jag är så himla NÖJD med vad jag har köpt!

Croissanter

Bagels


Pretzels

Nej jag ska inte ge bort bröd i födelsedagspresent.
Jag brukar försöka att inte prata om mina planer innan jag genomför dem. Men det brukar inte funka. Nu har jag gett mig själv tre bakprojekt. Detta ska jag göra, snart!
Men croissanter (smördeg) kräver kyla - kyliga ingredienser, kyliga bakredskap, kylig atmosfär. Det går inte just nu. Pretzlarna ska badas i kaustiksoda! Måste fråga pappa om lov först. Baglarna däremot... det skulle kunna bli av snart. Återkommer när jag har något att komma med.

Ekologiskt system

När det är så här varmt, över 30 grader, så blir man så trött och seg. Hjärnan arbetar i motståndet av en tjock sås, hjärtat flämtar snarare än slår, kroppen ligger i en het dvala. Men värmen alstrar också sådant som vidrig stank och, visar det sig, tillväxten av en gigantisk koloni vita larver i soptunnan. Jag hade lojt noterat en ovanligt oangenäm lukt ur soptunnan tidigare under dagen. Inte kunde jag ana att det under locket också dolde sig ett myller av dessa små kryp. Efter jag hade blivit varse detta var jag inte alls trött och seg längre, jag var på helspänn, klarvaken. Varenda cell i min kropp ålade sig likt vita små larver. Naturen ser alltid till att kompensera för sig själv så gott det går.

Meningen med livet

Åt just en perfekt mogen och lätt kyld bit galiamelon och rös. Så stark var upplevelsen.

Varm i hjärtat

Det händer kanske att jag stämmer in i en klagokör av bara farten, men egentligen älskar jag att via facebook ta del av när avlägsna bekanta skaffar barn, hyllar sin "älskling", hyllar sina nyfödda barn och "fredagsmyser". Med familjen. Jag tycker att det är fint.

Ja, men vi gillar samma färger.

Ja, men vi är födda i samma stjärntecken.
Ja, men våra föräldrar är födda i samma stjärntecken.
Ja, men du stängde också in dig under tonåren.
Ja, men vi har likadana fötter.
Ja, men vi äter allt båda två.
Ja. Men.

Närvaron av en kompis i fjärran.

Konsten att förvandla bajs till guld

En av de äckligaste grejerna man kan äta kan förvandlas till en av de godaste. Och då snackar vi gott! Tog just en tugga och var tvungen att stöna lite. Nu ska jag baka en till och lägga i frysen.
Jag håller på att ta igen nio månaders avsaknad av huslighet. Stönar njutningsfullt medan jag tvättar, vattnar gräsmattan, rensar ogräs, diskar, handlar, lagar mat, sopsorterar, städar. Aaah.

Slajm tajm

Mamma har en grön ansiktskräm som hon har köpt i Thailand och den ser ut exakt som Konrads kalasklister! Jag älskar den.

Positioner

När man står ovanför eller nedanför en rulltrappa och ser skylten "Ej ned" eller "Ej upp" så öppnar sig livets storhet framför en. Man befinner sig på en plats som inte faller in i de färdiga kategorierna, i vilka det som inte är ner är upp, och det som inte är upp är ner (alternativt bara "plant"). Här är det dock varken ner eller upp eller plant. Om jag förflyttar mig så kan exempelvis "Ej ned" med lätthet förvandlas till den enkla kategorin "Upp", allt beror på min positions relation till trappans rullriktning. Men i vissa specifika positioners relationer så hittar vi alltså det här tredje alternativet utan namn. Den tredje, kanske verkligaste, och helt säkert vaknaste platsen som endast kan beskrivas genom vad den inte är. Den faller utanför livets förutsägbarhet. Vi har fortfarande inte ord för att beskriva allt och detta ger mig ytterligare en anledning till att fortsätta utforska livet.

Dessutom är det roligt för det känns som ett retsamt skämt i det offentliga rummet. Tänk om man skulle vara i en klädaffär till exempel och det skulle sitta uppe skyltar med "Ej provhytt". Man bara: Jaha men var ÄR provhyttarna då?!

Live-inlägg

Jag kollar på Nolltolerans på tv och blir paranoid. Men shit vilken spännande rulle. Gottar mig i spänning. Och Jakob Eklund.

Gratis spa

När jag åkte hem med 311:ans buss för några dagar sedan satt jag mittemot ett par i övre medelåldern. De småpratade med mjuka stämmor. Jag lyssnade inte ens på vad de sa, jag bara lät de perfekt stämda ljudvågorna ge mig gåshud, så som jag brukade göra på den tiden bussen fortfarande hette 894. Så som jag fortfarande gör ibland, på tåg eller liknande, om jag har turen att sitta i närheten av människor som samtalar tillräckligt mjukt, lugnt och regelbundet - och länge - för att jag ska kunna sjunka in i min behagliga dvala. Jag bestämde mig för att åka en hållplats extra för att hinna njuta till max.

Cykeltur

Nu vet jag vad som växer på Skoklosters fält: ÄRTOR!

?

Jag hittade en knapp till en kappa jag redan slängt.
Jag hade övervikt i bagaget och kappan var ändå för gammal och ful så jag tryckte ned den i en papperskorg på flygplatsen. Knappen hade jag lagt i en gammal ostask en gång då den lossnade från kappan. Jag tänkte att jag kunde sy i den sedan någon gång men det hände aldrig. Fast knappen finns kvar.
(nej det gör den inte för jag slängde den med tillslut, men det viktiga var att jag hittade den efter det att kappan övergivits. det viktiga var knappen.)

Hemskt mycket hej iaf

Hej. Jag har tyvärr glömt bort hur man gör när man skriver. Och jag har förlorat kontakten med en stor del av min hjärna. Vi får se hur det går.