Ça serait
bon
pour
mon
bon
-heur
tisdag 29 december 2009
Bereden plats för livet
Allt i livet kan inte ha en stark karaktär, precis som man ogärna äter pepparrot med senap och wasabi. Därför klipper jag bort lappen ur mina kläder, därför vill jag bo i en stor stad, och därför tänker jag inte låta mitt hem symbolisera MIG. Man måste välja att låta anonymiteten blomma där det går.
söndag 27 december 2009
lördag 26 december 2009
Ass out of the wagon
Jag har luktat gubbsvett i gubbpyjamas i två dagar nu. Nu räcker det.
Lös upp hårfettet för nu blir det
pahartey
Lös upp hårfettet för nu blir det
pahartey
fredag 25 december 2009
torsdag 24 december 2009
ett hem
Idag hade jag gjort mig "julfin" i min nya kamelfärgade filtjacka, kjol och halsband plus en knorr i håret. Jag blev "uppmärksammad" av min sjuttonåriga lillebror: "åhh Elin, du ser ut som nån från tredje riket. En nazistfru!"
Godjul.
Godjul.
onsdag 23 december 2009
Att lyfta
Att lyfta med flygplanet är samma känsla som crescendot i bästa låten, eller som adrenalinkicken när man springer fort eller cyklar spinning, när man ökar mot det mest intensiva ögonblicket. Eller som längtan efter någon timmarna innan man ses igen. Strax innan alltså, alltid strax innan, strax innan allt det bästa.
Att landa, däremot, är som att vakna upp efter en loj dröm, eller som att komma ut på andra sidan ett rus; ganska skönt, men ganska tråkigt. Speciellt om man landar i Sverige i december.
Att landa, däremot, är som att vakna upp efter en loj dröm, eller som att komma ut på andra sidan ett rus; ganska skönt, men ganska tråkigt. Speciellt om man landar i Sverige i december.
söndag 20 december 2009
varning, nu ska jag återberätta en dröm.
Spännande att min första dröm på franska var en mardröm och involverade en italienare.
Jag var i en djurpark, det var som skansenakvariet, men samtidigt som de minimalistiskt gråa och dunkla korridorerna här i Japanska huset. Lamporna slocknade hela tiden.
Lamporna slocknade alltså (igen), och jag kände hur någon närmade sig i beckmörkret. Jag tänkte och ville att det skulle vara M, men hade en obehaglig känsla av att det var någon annan. Jag sa "C'est toi, M?". Personen i mörkret svarade inte men var nu helt nära och började omfamna mig. Jag trevade efter personens nacke för att känna igen hårkvaliteten och känslan av att hålla om en viss nacke, men den här nacken var undanglidande och jag fick kämpa innan jag tillslut lyckades sluta min hand omkring den. Jag kände ett dunaktigt, kortklippt hår mellan mina fingrar: "Non! Ce n'est pas toi!"
Jag var i en djurpark, det var som skansenakvariet, men samtidigt som de minimalistiskt gråa och dunkla korridorerna här i Japanska huset. Lamporna slocknade hela tiden.
Lamporna slocknade alltså (igen), och jag kände hur någon närmade sig i beckmörkret. Jag tänkte och ville att det skulle vara M, men hade en obehaglig känsla av att det var någon annan. Jag sa "C'est toi, M?". Personen i mörkret svarade inte men var nu helt nära och började omfamna mig. Jag trevade efter personens nacke för att känna igen hårkvaliteten och känslan av att hålla om en viss nacke, men den här nacken var undanglidande och jag fick kämpa innan jag tillslut lyckades sluta min hand omkring den. Jag kände ett dunaktigt, kortklippt hår mellan mina fingrar: "Non! Ce n'est pas toi!"
lördag 19 december 2009
tipslördag
Säg någon musik som gör riktigt ont i själen, som nästan är i klass med det här. Jag vill lyssna på det.
jagvillåkahem.
jagvillåkahemjagvillåkahemjagvillåkahemjagvillåkahemjagvillåkahemjagvillåkahem
TILL ER!!!
TILL ER!!!
kommer sällan ensam
Jag hörde hundskall och tänkte att det väl var en hund som var upprörd i en lägenhet, jag vände mig om och där låg en hundaffär.
fredag 18 december 2009
hej
Älska äldre herrar i eleganta glasögon som tipsar en om kakor när man står framför hyllan i mataffären och försöker välja. Efter det kunde jag till och med se positivt på den rådande iskylan (typ "jag är en hjälte" och "åh så friskt det är"). Nu åker jag till rue de Cléry och äter lamm.
Sa du att livet äger? ah det gör det
Jag dör kärleksdöden. Min själ är uppfylld av kärlek, vemod, hunger och ljuv melankoli. Jag tror att jag kanske har drabbats av spleen.
torsdag 17 december 2009
en sista suck

Det är tågstrejk på linjen ut till universitetet, inställda kurser, ingen motivation, alla börjar åka hem till sina respektive länder och idag vaknade jag upp till ett snötäckt campus. Det är jordens sista dagar. Finns bara en sak att göra och det är att åka hem till Sverige och fira jul. Jag längtar hem, och sen tillbaks igen.
torsdag 10 december 2009
onsdag 9 december 2009
Framtidsutsikter
torsdag 3 december 2009
onsdag 2 december 2009
status
Ibland känns det inte som att du tittar pà tv utan som att tv:n tittar pà dig.
mvh,
pà god väg in i den paranoida spiralen
mvh,
pà god väg in i den paranoida spiralen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)