På min tandborste står det TePe Rak Mjuk. Det gör det alltid, jag köper alltid sådana tandborstar. Jag strävar också efter att vara sådan: rak och mjuk. Mjuk, men rak.

Upprepa rak och mjuk flera gånger i rad i olika ordning, det blir jättekonstigt.

ps. Förresten ljög jag när jag skrev att jag saknar mig själv. För det första är jag ju faktiskt här, för det andra är det bara skönt att slippa sig själv i gammal utsliten variant. Miljöombyte måste vara en av de bästa medicinerna, i sällskap av motion och vänskap. Ja, det beror ju pà vad man lider av förstås, men i allmänhet. ds.

Solen sken på den lilla parveln sedan dag ett, nu är det dag sju

Jag ska bara berätta att det typ är sommar här och på dagarna kan man gå klädd i shorts och t-shirt om man vill, fast det vill man inte, för man vill smälta in och parisarna går klädda i stiliga dräkter och dylikt. Jag har ingen dräkt, men svettas runt i långbyxor och planerar ett eventuellt klädinköp. Varför tog jag bara med mig en t-shirt? Och, ja, varför har jag ingen dräkt?

Det är då man förstår varför man älskar livet

Jag kan inte sluta tänka på hur fantastiskt det är att jag har lyckats stöta på så många fantastiska personer i mitt liv. Och det bara fortsätter. Det är möjligt att jag sitter här och blir lite sentimental, men nej, det är bara ren kärlek alltsà.

Resebloggen

Jag ska stoppa in huvudet här på andra sidan ett tag; alltså i bloggen, alltså i porten till spillrorna av mitt forna jag. Man orkar inte med att vara en icke världsvan person med talfel hela dagarna. En som går vilse när hon ska ut från tågstationen (i Paris, undvik alla stationer som heter någonting med Gare, de är jättestora och om man går ut i fel utgång är man helt lost, den kan nämligen ligga i en helt annan stadsdel än den utgången man borde ha tagit. I allmänhet går det riktigt bra att hitta, och mitt lokalsinne tycks ha utvecklats sedan vi körde orientering på gympan i skolan, men så fort man tror att man är någon och slutar anstränga sig så går det åt skogen). Här inne på ghettoïsation kan man få vara sitt gamla vanliga briljanta jag för en stund. Och måste bara säga att i Stockholm hittar jag asbra.

Jag saknar alla där hemma (inklusive mig själv), men samtidigt mår jag kalas och har det lattjo.

Grävis

Just nu symboliserar vår bloggbild på Grävis Sverige för mig. Så himla fin bild, besitter både svenskt vemod och svensk sval skönhet.

Paris är också jättefint.

Hej dagboken,

Det är många som är ute och reser just nu; Mira är i Thailand, Matilda är i New York, DK är i Hannover, Failen är i Palestina och jag är i Paris.

Jag tänker att jag snart ska sätta mig någonstans och försöka skriva ihop en berättelse om vad som händer här. Till exempel om vilka klichéer som visade sig ha en motsvarighet i verkligheten, eller hur många nära-döden-upplevelser jag hunnit ha (inga, än så länge, trots att jag både har cyklat i trafiken och åkt bil med en främmande man). När man hamnar i en helt ny miljö, med helt nya människor är det lätt att tillfälligt glömma bort vem man är. Man blir lite osäker på hur man gillar att klä sig, vad man gillar att äta, vad man brukar tänka och hur man brukar skriva. Man nollställer sig och bereder sig på att ta emot ett tag, snarare än att ge.

Men snart kommer det.

Eve, kolla vem som låg i min resväska

När min bror var liten ville han bli uppfinnare

Det är mindre än tjugofyra timmar sedan han övertog mina 18 kvm och han har redan tillverkat ett svävande diskställ.

Sedan tipsade han mig om en sida: http://thereifixedit.com/

Au revoir

Det här lägger jag upp bara för att Zohra sa att hon tyckte att det var bra. Då blir jag så glad att jag lägger upp det igen. Dessutom passar det bra, för imorgon flyttar jag till Paris.

Un jour j'écrirai un livre sur toi, et il s'appellera 'Un jour j'écrirai un livre sur toi'. Sur toi et ton frère au terrain de golf. Sur toi, seul dans le bar au-dessus du chemin de fer, tard dans l'après-midi après le boulot. Sur toi en vélo sur un pont d'Amsterdam. Sur toi avec un joint à côté de l'Arc de Triomphe.

Je n'écrirai pas sur toi chez moi, et non plus sur toi chez quelqu'une d'autre.

Mais j'écrirai sur toi tel que je te représente chez toi, assis, les yeux fixées dans le vide, ayant une idée, sortant fumer, pensant à ce que je ne connais pas. Tout en ne répondant pas au téléphone.

Si c'est moi qui t'appelle, saches que c'est parce qu'il me faut de l'information pour mon livre.

Rötter

Bra att ha när man ska lätta från jordens yta.

!!!!!

she´s like the wind (alltså jag)

jag vill vara personlig och ändå hålla det frostade glaset intakt.
okej, listen up, om du undrar, vad jag tänker på, eller nåt:

1. jag äter lösviktsgodis till det svider på tungan. borde inte eftersom jag hade tandvärk i förrgår och åker utomlands om några dagar.

2. min ena katt har klöst den andra katten i ögat så han aldrig mer kommer bli bra i det ögat. tror inte det i alla fall. det måste tvättas varje dag och han hatar det. han smiter iväg. han har alltid börjat spinna så fort hans namn nämns men nu är han tyst. jag blir så himla ledsen av att tänka på att han har ont och jag testar honom, hur han mår, om han vill bli klappad, om han vill äta.

3. igår fick jag ett brev av en gammal kompis. vi pratar aldrig numera. men för 7 år sedan satt vi uppe på nätterna och trodde att vi var matematiska genier, spelade in stop-motion-skräckfilmer i hans webbkamera, var på disco genom att tända och släcka på strömbrytaren till taklampan, hade husdjur med delad vårdnad varannan vecka och värmde frödinge ostkaka i ugnen. åh vad jag grät när jag läste det brevet.

4. faaan vilka fina dagar det har varit denna veckan.

5. jag tycker scarlett johanssons musik är soft och schysst att lyssna på. blackie´s dead på spotify nu! amerikanskt och så, visst, men ja soft och schysst.

6. ska jag klippa mig eller spara ut ett tag?

7. m.m.

Kontrollbehovet

Ibland vet man inte om man ska låta storhetsvansinnet eller självkritiken vinna. Är det en fråga om att vara generös med sin briljans, eller är det en fråga om att skona omgivningen och undvika bortgörelse? Ska jag finnas eller är det bäst att låta bli? Man har ingen koll på läget, och inte ens inifrån sitt egna cyklop klarar man av att få en samlad bild. Man håller inne, man släpper efter, man släpper ut, man sopar ihop igen, man stänger in.

Jailbird

Med tanke på hur dåligt ensamhet kan få mig att må ibland är det häpnadsväckande hur förträffligt man kan ha det i sin ensamhet andra gånger. Just nu är det så himla mysigt här att man nästan mår illa. Det är jag, Koop, mitt skrivblock och mina stearinljus, och jag håller på att spricka av trivsel. Utanför fönstret är det perfekt höst. Jag älskar allt och alla.

Bäst att njuta av stunden.

Ruvar

Igen

Man står framför spegeln på morgonen och försöker tämja samma virvel som man har försökt tämja sedan man började försöka tämja sitt hår överhuvudtaget. Man tänker på bilder av sig själv som barn, där håret alltid står upp lite just på virvelns plats. Plötsligt blir man tacksam över att få stå där, femton år senare, och fortfarande försöka tämja samma virvel. Man hoppas att få tämja den där virveln livet ut.

Halvtid

Istället för att titta på Ernst läste jag Judith Hermann och rökte ännu mer.

När man tänker att det vore mysigt att kolla på någon film såhär en vanlig söndagskväll, och ser att Notting Hill går på tv, och tänker ja, perfekt, så känner man sig så himla matad. Det är precis som när man går i fällan och köper någon skitgrej placerad just vid kassan. Man är rovet som agerade precis så som fienden förutsåg. Man är lurad och köpt. Men ganska nöjd.

Två mäktiga jobb viktigare än man mäktar med

En gång bevittnade jag, i egenskap av tolkstuderande, en rättegång. Ett av mina starkaste minnen från den rättegången är domarens uppenbarelse. Han satt inte alls rak i ryggen med vitt vågigt hår och glasögon på nästippen. Han satt nerhasad i stolen (som för övrigt var en vanlig skrivbordsstol), nonchalant stödd på ena armstödet, klädd i skrynklig kavaj och med skjortan lite uppknäppt i halsen. Förvisso hade han gråvitt hår, men det stod mer på ända än det låg i seriösa vågor. Och så pratade han lite släpande med kraftig stockholmsdialekt, ungefär som Leif G. W. Persson.

Nyss hörde jag en kirurg - en kardiolog - tala i radion. Han påminde mig om den här domaren. Jag kunde förstås inte se hur han såg ut, men jag tyckte att hans röst och sätt att prata var tillräckligt avslöjande. Han gled runt på sjukhuset, och med en lätt blasé röst som tycktes dölja något slags "full i fan-skap" berättade han för radioreportern om sitt jobb. Så var det dags för hjärtoperation, och helt naturligt, utan märkbar självmedvetenhet skämtade kirurgen om att det faktiskt var rätt patient och rätt åkomma, det kunde han känna med sin egen hand, eftersom han kände förkalkningen kring kranskärlen. Det hördes lite skrock och fniss i bakgrunden.

Jag vet inte exakt vad jag vill säga med detta inlägg. Har försökt knyta ihop säcken några gånger nu, men det slutar bara med att jag säger något jag inte vet om jag egentligen menar. Så jag skiter i det här nu.

Världens bästa band

världens bästa finns i så många olika upplagor. ännu bättre.

Jag såg en albinokanin springa över en gräsmatta ikväll.

You're sorry that you're late, you went blind, you got confetti in your eyes

Idag kom jag av en slump över en bild som perfekt illustrerar en dröm jag hade, som jag skrev om i bloggen. Det är ganska konstigt. Kolla 12:e juli den som orkar. Lite konstig är också uppföljningen till det att jag i påskas läste om Tårtan Mopedoz på en väggalmanacka hos mormor (den 20:e april om någon bryr sig). Jag tyckte att det lät spännande; bara namnet är ju helt osannolikt. Men jag tog aldrig reda på mer om fenomenet än det som stod på almanackan, att de "verkar för bevarandet av den svenska kulturmopeden". Då är det ett lite oväntat sammanträffande att jag för ett par helger sedan, då jag sent en kväll irrar omkring på Västberga industriområde för att hitta till en "hemlig fest", går in i den enda befolkade byggnaden jag kan se för att fråga om vägen, och denna befolkade byggnad råkar hysa medlemmar av Tårtan Mopedoz. Just den kvällen hade de sitt "Midnattsruset 2009"! Det är ju helt sjukt, när jag tänker efter.

http://www.moppe.se/Midrus%202009/Midrus%202009.htm

(obs, klart värt ett besök)

Jag cyklade hemåt vid niotiden. Det var även denna gång i slutet av dagen i början av september och därför mörkt. Men nu var jag inte längre på landet sex mil norr om Stockholm, utan i min egen del av Stockholm. Och gatlyktorna fungerar. Och de är många. Men det finns luckor. På en mindre upplyst väg cyklade jag förbi en fotbollsplan med konstgräs, där ett herrkorplag var mitt uppe i sin träning. Plötsligt kändes det som om jag befann mig på en liten ort någonstans i Sverige, snarare än i Stockholm. Till min förvåning fick jag inte ångest av den förnimmelsen, utan tyckte tvärtom att det kändes mysigt. Sommaren är fin och ganska behaglig, men det gömmer sig starkare intryck i höstmörkret.

Jag hatar att dela destruktiva stunder med någon som sedan bara försvinner. Ödsligheten blir så mycket större då. Bubblan spricker när partnern går ur den och sedan står man där, övergiven, blottad och främmande.

Foto: vet tyvärr ej, men ballongmannen är ett av de vackraste fenomenen jag känner till

Man inser att bussen hem går en halvtimme tidigare än man trodde. Man är på landet sex mil norr om Stockholm och man får bråttom. Klockan är lite efter nio och man säger hastigt hejdå, tar sin väska och går. Ute är det i slutet av dagen, i början av september, och därför mörkt. Det är mörkt. Något har hänt med de redan så glest förekommande gatlyktorna, nu är flera av dem otända och bitvis ser man inte alls marken man går på. Så här mörkt kan det väl inte vara. Man springer utan att se någonting. Det är inte långt till bussen. Några av lamporna funkar faktiskt. Man ser inte en enda människa. Inte en bil. Inte ens ett djur. Ingenting som tyder på att man inte är den sista människan på jorden. Man hör inga ljud. Man tittar på sitt armbandsur - går det fel, är det egentligen mitt i natten? Gick jag fel, blev jag uppslukad av en annan dimension? Är det en dröm, är jag död? Man tänker på tv-spelet Silent Hill. Man ställer sig under en ensam gatlykta och läser. Man är ensam i världen. Sedan kommer bussen. - Barn? - Nej, vuxen.

"Jag la mig med ryggen mot hans mage och han la sin arm om mig och höll min hand tills jag inte behövde tänka på honom längre."

3 av livets bästa inom loppet av ca 24 timmar

http://open.spotify.com/user/kamelin/playlist/3jqAxTeHmTPtEENbwpUDDr

= EXTAS

Jag har egentligen inga ord. Men som Pijt sa: det påverkar belöningssystemet, eller som Eve sa: han är fan Jesus. Det är så mycket som är osannolikt. Överjordiskheten illustreras kanske bäst med Nina Simone. Efter Håkan: Mr Bojangles. Efter Sunset Rubdown, annan tid, annan plats, annan konsert, men ändå: Sinnerman. Och dessutom var det fullmåne. Livet är fantastiskt.

Allting som jag bygger upp ska jag riva ner. Och bygga upp.

Ibland kör man den säkra vägen och undviker att utsätta sig för sådant som man vet får en ur balans. Det är ju så jobbigt att sitta i sin ensamhet med hjärtklappning, iskalla fötter och vaga men skyhöga förväntningar. Men så blir man till slut så otroligt less på stiltjen och ordningen och all duktighet överallt. Och man gör plötsligt en grej som man vet kommer att få en ur balans, vilket i sin tur utlöser en rad av beteenden som får en ännu mer ur balans. Man tänker "jag vet inte vad jag håller på med", med ett nöjt flin. Sålunda skapar man vågskvalpet i sitt oförskämt lugna liv. Man håller på med balansdominot ett tag, tills man en vacker dag tröttnar på att trampa vatten med sjögräs i håret och näsan strax över vattenytan. Man längtar tillbaka upp på stranden. Vila. Man börjar göra förnuftiga val igen. Allting inombords lugnar ner sig och man känner sig mer och mer som en vandrande, perfekt skarp kontur. Och viljan att hälla ut ett vattenglas över det hela bara växer.

Ljuva livet

Matilda gav mig den här låten nyss. Jag bara:TACK.
Matilda blåser glas som ett pro och har en hemsida också. www.matildakastel.wordpress.com
Puss.

Lunchlåt + lunch

http://open.spotify.com/track/6WDAtzaXY7d31CkuoxYFcb


Denna lilla räkhög kostade mig 50 spänn. Bara räkorna alltså. Men det var det värt.

Resfeber

Imorse stängde jag av alarmet, somnade om, och vaknade en timme senare. Drömde jag eller drömde jag under denna timme? JAG DRÖMDE. Snoozetimmen är ju den bästa drömintervallen. Bland annat drömde jag att jag glömde att nia en fransk dam... Shit. Jag sa "vous", men sedan glömde jag att böja verbet, så det sa jag i du-form. Detta har hänt irl ett par gånger, och jorden har icke gått under, men i drömmen blev jag röd som en tomat och trodde att jag skulle dö. Det lustigaste var att när jag promenerade hemåt i eftermiddags så fick jag den där starka men ändå diffusa känslan av att ha gjort bort mig. Jag grävde i hjärnan efter ett svar på frågan om vad jag egentligen hade ställt till med. Så bara "Ah, just det, jag glömde ju nia den där gamla tanten!" Fast sedan kunde jag inte riktigt komma på när jag skulle ha pratat med en fransk dam senast, det var garanterat ett bra tag sedan. Efter en stunds febrilt bläddrande i minnesbalken var jag tvungen att konstatera att det bara hade varit en dröm. Hjärnan alltså... Can't live with it, can't live without it.

Lovsång

Vet ni hur bra jag mår när även epic fail sprider sina ljuva ord över denna hemvist? Nej, det går inte att förstå. Om bloggen utan fail är ett ensamt eko är bloggen med fail det framtida kollektiv vi drömmer om. Nej, det stämmer inte riktigt heller... Men om bloggen utan fail är en alien fylld av alienation är bloggen med fail känslan av ett förväntat eko som gav tillbaks något ännu bättre.
Äh, lägg av, det är bästa känslan ba.

vi drar!

SMAKA PÅ DETTA

STUCKATUR
SPRÖJS
LOTS

MUMS VA!

Jag ska flytta in någonstans imorgon. Det betyder bland annat två saker.

För det första att jag just nu tittar igenom mina prylar, samtliga nerpackade i lådor och kassar märkta "blandat". Jag hittar som vanligt gamla skrivböcker. Ni fick just se ett urval från min samling särskilt fina ord. De stod skrivna i en sådan bok.

Det är tre fantastiska ord.

Man kan analysera dem om man vill. Är det till exempelt något särskilt med s-ljudet jag gillar? Eller handlar det om ordens innebörd? Tveksamt eftersom två av orden handlar om inredning, den fasta inredningen i ett hus, finsnickerierna typ, och jag är väl inte direkt intresserad av inredning.

Jag tror det är något med knackningarna som uppstår när man uttalar stuckatur. Stu-cka-tur liksom. Kan inte sluta tänka på det, det blir som musik, som en låt man blir helt besatt av. Och spröjs... hmm... det är iofs coolt att få in så många "roliga" bokstäver i en enda stavelse. Och lots, åh lots. Lots får mig att tänka på pappa och de generationer av sjömän jag brås på i rakt nedstigande led.

Det är så sjukt, varje gång man fastnar i gamla papper och böcker så blir det samma sak. Man sitter oftast på ett golv och tänker vem fan ÄR jag?

Just det, min flytt betydde ju bland annat två saker. Den andra är en hälsning till min stallbroder: att jag snart har ett eget rum där jag kan sooohhooofftaaaaaa och bloggaaaaaaa aaaaaasmmyyyccckkkkeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeet

Dagens ord

FÖRMÅGA

Som exempelvis i "associationsförmåga". När man hör det kan man inte tänka sig att det att kunna associera kan vara annat än positivt. Det låter mäktigt. Har man en förmåga har man något kraftfullt.

På franska kan ordet för makt, kraft och förmåga dessutom vara detsamma: puissance

Bara att hoppas på att de är många

"Det säger jag dig Elin, att de glada stunderna i livet, de är fan inte långa."

- Karsten