I stället för

Namnmissbruk

Jag kan läsa det där namnet om och om igen, och för varje gång växer viljan att äta upp det. I början ser det bara gott ut, men efter att ha tittat på det några stunder för länge vill jag sluka det som en bulimiker äter glass med chips. Två förnamn och ett efternamn vill jag trycka in i munnen, svälja utan att tugga, och därefter vet jag inte.

Skulle bara ta lite ansiktskräm

En favorit just nu

att vakna upp i stan

Söndagen började med ett förvirrat uppvaknande orsakat av ett jobb-sms. Därefter gick jag på skakiga ben fram till fönstret för att glänta på persiennen och möta dagen. Det första jag fick syn på nere på gatan var tre skator som hetsigt kalasade på en sladdrig råtta. Det vände sig lite lätt i min mage. Nu ska jag städa och lyssna på Knarket i P1.

att växa upp i skogen

Segundo De Chomon - Satan s'amuse (1907)
Uploaded by Galaxy_Of_Terror. - Discover more animation and arts videos.

- Jahaa, har du en blogg?
- Ja.
- Vad handlar den om då?
- ?

Pingis.

Offwhite

Jag försöker sluta röka. Eller, sluta och sluta - man ska ju inte överdriva, och jag gillar inte att hugga saker i sten, men jag tänker åtminstone återta kontrollen och hålla det på en minimal eller obefintlig nivå. För att klara detta måste jag bli kvitt min inre destroy-känsla, den som tycker det känns skönt att förstöra och förgifta. Jag måste börja identifiera mig med sunda, jordnära människor med bomullsapproach och vitt leende. Det här kanske låter lite konstigt om man bara kastar ett getöga på mig; man kanske tänker att jag ju redan ser sund, snäll och jordnära ut, men faktiskt så identifierar jag mig i allmänhet enklare med alkoholiserade byggjobbare och psykiskt instabila kedjerökare i höghus i förort. Men nu ska det alltså bli ändring på det. Jag ska återgå till det sunda idealet (som jag faktiskt hade en gång i tiden, typ innan jag började hitta mig själv). För att få lite inspiration kollar jag på Sommar med Ernst. Ernst Kirchsteiger måste ju vara bland det sundaste och renaste man kan beskåda, så det verkar bra. Det är underhållande att titta på Ernst, det måste jag säga, men identifikationsbiten är hittills lite svår. Han känns så overklig. Nyss snackade han om "högoktanig getost"...

Interpersonella utmaningar

Varför är man så lockad av att sysselsätta sig med totalt meningslösa quests? Antagligen har jag för lite att göra, och vilket uppdrag som helst som tvingar mig att slå knut på mig själv är en utmaning jag gärna antar. Vilka konsekvenserna blir hör inte till saken, allting handlar bara om att överlista motståndaren och att ändra rutornas position i livets Rubiks kub. Det är lite som att spela tv-spel.

Bye bye, sprouts

A sprout in the darkness

Jag har, som en del i två projekt (1.] Töm skafferiet innan flytt 2.] Grodda mungbönor), groddat mungbönor. I ca 4 dagar har jag med oroligt klappande hjärta tagit hand om, övervakat och sköljt dessa små bönor på deras mörka plats i ett köksskåp. Hela tiden nervös över vilket skick jag skulle komma att finna dem i vid nästa sköljning. Men det verkar ha gått ganska bra, och idag var det då dags för finalen, dagen då jag skulle ställa ut dem i dagsljus ett tag för att låta dem grönska till sig med lite klorofyll. Och så råkar det vara typ första mordordagen på flera månader. Grönska på så gott ni kan nu, små groddliv.

Omöjligt

Häromdagen tog jag en kvällspromenad längs med en stadsstrand. Uppe på vägen fick jag syn på en cykeltaxi, tom sånär som på den unge chauffören som långsamt trampade fram. Det såg lite hopplöst ut på något sätt. Cykeltaxin var till råga på allt täckt av ett överdimensionerat reklambudskap som lydde ungefär Skaffa en utbildning. Jag kommer inte ihåg den exakta ordalydelsen, men det var väldigt tydligt att avsändaren (kanske studera.nu?) propagerade för högskoleutbildning. Jag började fnissa. Alltså, cykeltaxichaufför i all ära - och jag är verkligen inte den som nervärderar jobb av enklare karaktär, tycker till exempel att jag själsligen får ut en hel del av att stå och hacka i jorden en hel sommar, tycker att allt räknas osv. - men jag skulle inte ha velat stå där och hacka, eller ännu mindre gå "soprunda", med texten Skaffa en utbildning tryckt på ryggen! Det skulle kännas lite förnedrande. Ungefär som om man själv i egenskap av innehavare av "skitjobb" ingår i reklamen för högskoleutbildning. Ett livs levande varnande exempel.

För övrigt tycker jag att det är förmätet, respektlöst och insiktslöst att betrakta någon annans jobb som skitjobb. Det finns inga skitjobb. Det är ett skitjobb bara om den som utför jobbet tycker det.

Till Eve

Jag tänkte att jag kan bo i det där röda i bakgrunden.

Say it

Ville egentligen lägga upp Writer's minor holiday. Eller House of Vaparaiso. Men men, på youtube får man ofta nöja sig med det näst bästa eller det näst näst bästa. Det är inte alltid så dåligt det heller.

Vad man kan göra i renande syfte dagen efter förgiftning

A.k.a. bakiskur

Ta på sig ett ljust, nytvättat bomullsplagg och kamma håret silkeslent flera gånger i rad.

Jag har en kavaj med axelvaddar. Jag känner mig mäktig. Jag drar. To the place where my heart belongs.

KOOP

Vilket guldkort.

Det är mycket med det administrativa dessa dagar.
Jag sitter i blåbärsbefläckad nattklädsel, blåfrusna tår och ett tahiniprytt flin och bokar flygbiljett. En tur- och returbiljett i vilken jag tänker utnyttja bara turen.

En bra grej av många med området jag bor i är att det finns en liten fiskbutik här. När man går förbi och det luktar sådär fiskigt så känns livet exotiskt.

Att säga att man är törstig när man är sugen på öl är så himla ölgubbigt.
Jag råkade säga det igår.

Jag lyssnar på Nordpolen tills jag blir illamående och får ont i huvudet. Nermanglad inifrån och dränkt. Då är det så jävla bra.

Drömde att jag drack te med mjölk. Tog sista klunken och kände ihopslemmad gammal mjölk glida ner genom halsen.

Jag drömde höjdskräcksdrömmar. Satt på ett tak och var livrädd och kunde inte komma ned. Taket var stort, jag var liten.

Nästa gång kräver jag ömsesidig förtrollning.

Att tala är silver, att tiga är guld

I vår umgängeskrets tycker vi att det är viktigt att man gör någonting substantiellt av sin tid tillsammans. Vi är inte så mycket för tjo och tjim och en massa ståhej.

En dag på landet, i villaområdet

Ölandstok är ju en förjävla trevlig buske, alltså.

Lite guld

.

Det är svårt att fatta goda beslut när man är trött. Man fattar hellre enkla beslut eller inga alls. Jag skulle antagligen kunna sabba hela mitt liv genom att vara trött för ofta.

Bild/verk av Anne De Vries

2x openings: http://www.annedevries.info/content.php?id=85&sp=1

Dagens ord

TANKESMEDJA

Livets nycker, i liten skala

(jag höll på att skriva Lickets nyver, vilket jag tycker låter väldigt magiskt)

Man vet aldrig vad livet har i sitt sköte. Igår eftermiddags var jag på ett oerhört lugnt och harmoniskt yogapass, för att en kvart senare ligga på marken intrasslad med två cyklar och en tant. Jag var så harmonisk att jag körde rakt in i henne, och sedan var jag inte harmonisk längre, utan skuldmedveten och darrig. Men det gick ganska bra ändå, för oss båda.

Senare cyklade jag med min om möjligt ännu mer skeva cykel iväg på planerad picnic med 3E-gang. Allt var fint och vi sa kloka saker om viktiga saker. Sedan cyklade jag hem, till ett helt oplanerat mail som jag inte vet hur jag ska förhålla mig till.

Med denna bild vill jag inte säga något alls

Skärselden

Så kom man då ut på andra sidan. Sommarjobbet är över för i år. Med totalt 297 timmars trädgårds-/sophantering bakom mig, samt ett avsked fyllt av både vemod och lättnad, har jag nu tagit en rituell, renande dusch. Mina arbetskläder ligger i tvättmaskinen, och jag har dokumenterat årets bonus i form av armmuskler. Muckar du med mig, så muckar du med döden. Jag är redo att gå vidare och möta nästa fas.

Morgonrock från Lindex, badlakan vintage

King kong

Vet inte om det beror på avsaknaden av någon i mitt liv att överösa med villkorslös kärlek, eller om det är någon form av maskerat tillkännagivande från den biologiska klockans sida, men någonting är det, för jag är inte riktigt mig själv. Sedan en tid tillbaka pratar jag med söta små djur som jag ser ute i det fria. Jag är ingen så kallad djurperson; jag gillar katter och så, men jag har ingen djurvana och vet aldrig riktigt hur jag ska bete mig i mötet med ett djur. Om jag träffar en katt t.ex. så klappar jag den lite tafatt och säger "hej katten", med främmande röst. Då är katt ändå mitt favoritdjur. Men nu va: under dagarna i rabatten eller ute på promenad så ser jag trots den urbana miljön en hel del fåglar, harar, kaniner och katter - och nu har jag alltså börjat "gulla" med dem. Fast det är mer frågan om ett mumlande för mig själv. I måndags när jag gick soprunda på jobbet så hittade jag en död liten fågel på marken och utbrast helt spontant "men plutte... vad är det som har hänt?", samtidigt som jag ömt lyfte lite på den med sopplockaren. Imorse cyklade jag förbi en liten mjuk kaninunge som satt och åt i gräset och jag bara "men heeej.. gulle!" Det är bara två exempel. Det får räcka, innan jag blir rörd till ömhetstårar för de små liven.

OLLE OCH GUD i P1

Så himla bra program. Om moraliska dilemman. Exempel: http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=live&Id=&BroadcastDate=&IsBlock==

Vaknade just upp med nackspärr. Väckte mig gjorde min arbetsledare och inte min väckarklocka. Jobbet började för två timmar sedan. Nackspärr och kraftig försovning alltså, och idag är dagen före sista dagen på jobbet. Det är fan ett tecken. Kroppen och själen bara "äh, ge dig nu föfan, nu kan du ba inte jobba mer".

Dagens ord

BITTER.

Men imorgon är en annan dag, förhoppningsvis fylld av andra fina ord.
Apropå fylld så bjöd helgen på en kalasmåltid full av fyllda grejer. Mums.
Och sedan så tycker jag att det är märkligt att man kan fyllas av olika känslor. Dels är det märkligt att det är de som kommer till mig, och inte jag som bjuder in dem (jag vet att man kan säga att man väljer vad man ska känna och att man kan påverka sina känslor med hjälp av sina tankar osv, men det bortser jag från nu, för ibland känns det faktiskt som att de bara kommer och går och för ett helt autonomt liv). Man bara: "hm, vad är det här för märklig känsla nu då, som har besökt mig allt oftare på sistone....? hm.. Den känns inge bra. Lite taskig smak.... Bitter. Jag är bitter!" *ålderskris*
*allmän kris*
Fast ändå inte, fast ändå alltid.

Annat märkligt med känslor är att det finns en sådan uppsättning av dem; att de är någonting helt abstrakt och högst individuellt, som vi ändå gemensamt har urskiljt och gett namn åt; att man kan känna igen dem. Det betyder ju att de verkligen "finns", vilket ju är askonstigt i sig. På ett sätt kan man kanske säga att känslor inte "finns", fast samtidigt är det få saker vars existens man kan vara så säker på som just känslors, när de väl ger sig till känna.

eh, godnatt.

Död stad

Idag tänkte jag kolla lite på glasögon, men det är en massa glasögonaffärer som har söndagsstängt, och jag orkade bara inte ge mig in i smeten idag. Så jag sket i det. Var lite sugen på att kolla in någon spännande second hand-affär också, men de flesta sådana har ju också söndagsstängt. Tänkte att jag kunde gå till stadsbiblioteket och låna en bok - de måste ju ha öppet liksom. Men nej; jag kom dit och de har speciella SOMMARÖPPETTIDER! Vilket innebär stängt på söndagar. På väg hem kollade jag girigt in genom en del skyltfönster och blev medveten om att typ alla affärer har "sommaröppettider", och att sommaröppettider alltid är lika med söndagsstängt, bland annat. Stadsmissionen kunde man exempelvis ha haft den lyxiga förmånen att få roa sig på även en sketen söndag, om det bara hade varit den 9:e augusti. Åh vad jag längtar efter den 9:e augusti och back to normal. Det här undantagstillståndet som kallas sommar börjar kännas lite urvattnat. Dra igång verksamheten, gubbar.

Hit, kanske!

Två ord som jag känt mig nödgad att använda på sistone, trots att jag tycker att de är asfula

ENERGITJUV
BARNSJUKDOMAR (i metaforisk betydelse)

Jag gillar inte att man införlivar ord och uttryck man ogillar i sitt ordförråd. Det bara händer. Plötsligt hör man sig själv säga "tänket", "inte okej" och andra fula saker.

För övrigt är "känt" ungefär det enda ordet i svenskan som jag verkligen har svårt att stava till. Annars ser jag mig själv som lite av en rättstavningsexpert, men jag kan aldrig lära mig om det ska vara två eller ett n i "känt". Får kolla upp det varje gång.