Salut salaud ordure cleptomane

Jag har skrivit en dikt. Slutet är hemligt.

Jag är fortfarande i stadiet där jag älskar mitt jobb

Lagom tungt kroppsarbete ute i det gröna tar fram det bästa i en. Man längtar visserligen efter att få sova och vara ledig, men samtidigt skärps sinnena och tankeverksamheten, och man blir uppmärksam på tillvarons mindre beståndsdelar. Klockan tjugo i två på eftermiddagen kan man stå vid en tvättstugeventil, uppfylld av himmelsk tvättmedelsdoft, lagom mätt i magen, i halvskuggan, med Sommar i radiosnäckan och rensjärnet i handen, och bara trivas i nuet.

FAAAAN-tastiskt

Något väldigt fult: att inte kunna låta bli att vara aktivt arg på någon som inte förtjänar ens den mest negativa av ens känslor
Något väldigt fint: tyst kommunikation

För fattig för en överdos

Under en relativt färsk period i mitt liv var mycket ute på vift; både sådant man kan se och röra, och sådant som är mer abstrakt. Bland de förkomna tingen kan nämnas min kamerasladd. Under denna röriga period såg jag Nordpolen live och började om möjligt älska dem/honom ännu mer. Jag knäppte ett kort och gick hem längs F-gatan med bultande hjärta och huvudet fullt av textfragment. Nu är sladden tillbaka, och min kärlek kan tillåtas bre ut sig i bloggen:

i love nordpolen

Inte rädd för starka kvinnor precis

Idag sa min arbetsledare till mig: vad tuff du är, och gav mig en kram. Ibland händer så overkligt fina saker att man knappt uppfattar att de händer.

(Kanske var det det att han diggade min naturliga salt water/=svett/ effect hair styleslut på bildparentes)
Apropå hår så tror jag failen har något att bekänna.

Tillbaka till overkligheter: verkligheten överträffar fantasin så himla ofta, men jag fattar det aldrig förrän jag återberättar mitt liv för mig själv långt i efterhand. Jag har varit med om så många av de underbara eller spännande grejer som jag har fantiserat om, men det är ju aldrig som i fantasin när det väl händer så man inser inte vad som faktiskt händer. Förrän efteråt som sagt, då man börjar smygformulera sina memoarer lite i förskott. Kanske tyder det här på att ens dagdrömmande faktiskt leder en i en viss riktning, och att det tjänar någonting till att fantisera. Man får vad man medvetet eller undermedvetet söker efter, förr eller senare.

Jag tog fem steg och var redan dränkt i svett

En återkommande söndagskänsla är känslan av att behöva något, men inte komma på något man vill ha.

Idag kryddat med svettdoft.

Showin' how funky and strong is your fight

Klyschig konst IV

*Här får man också föreställa sig bilden, för jag var lite för lat för att ta fram kameran när jag såg detta, och sedan kom ogräsrensarmaskinen, som för övrigt figurerar några inlägg längre ner, och sopade undan hela arrangemanget. Bilden föreställer en urdrucken flaska Pucko ståendes framför en stenmur. Det är i princip tomt runtom.*

Jag kallar den Ensamt pucko.

Klyschig konst III

*Här får man föreställa sig en bild, för jag såg detta på jobbet och hade ingen kamera till hands. Men bilden etsade sig fast i mitt minne och hela det slumpartade arrangemanget talade till mig. Bilden föreställer en tappad napp och en Big Mac-kartong, liggandes bredvid varandra på marken.*

Jag kallar den Människans tröst.

Stora tankar, viktiga ord - allt är borta, och jag har inte ens ett balkongbord

Den stora sömnen, åh, när ska den få rulla in? Min kropp sackar efter lite mer för varje dag. Men nu tänker vi inte mer på det, nu tänker vi på balkonger istället, för det tänkte jag på idag. Jag har stått under att antal balkonger idag och rensat ogräs, så det föll sig naturligt. Jag tänkte att jag nog skulle vara en annan människa, med helt andra vanor, om jag hade en balkong. Jag skulle tillbringa så mycket tid där; jag skulle bli en människa som läser mycket böcker, en som planterar växter, en som har katt, en som ställer fram fika (istället för att trycka i sig ett par digestivekex framför datorn, med kaffekannan ståendes på diskbänken), en som sitter och softar med harmoni i bröstet. En som vädrar sina kläder. Jag skulle förstås röka där också, och jag skulle aska i en fin askkopp. Som jag skulle tömma ibland.

Apropå detta med balkonger och rökning så kan man tänka på låten Balcony smoker med Jenny Wilson, och bli förbannad över att den underbara skivan Love and youth, som en gång var min, nu är i händerna på en förtappad kleptoman. Och apropå kleptomani och stulna livsfilosofier kan jag också nämna att någon jävel häromdagen snodde mitt sadelskydd. Den där gröna reklamgrejen med de fantastiska visdomsorden "Truly, it's ok to enjoy". Jag hade just insett dess storhet, så var det borta. Försöker livet spela mig ett spratt?

En längtan som jag känner

att pryda min lekamen med denna juvel

Ogräsrensarbilen hanterar mögelsporer

Alltid samma procedur: Stress, magont, tvekan, aktion, besvikelse, lugn - Jag klarar mig bra själv. Fast något litet störande dröjer kvar. Det är känslan av att ha blivit hunsad i en position man inte ens befinner sig i. Och egentligen är den känslan lika ettrig och indiskret som ogräsrensarbilen på bilden nedanför.

Medan jag skriver det här har jag på en film i datorn. Jag kan inte kolla på film.

Tystnad

Nu råder antiklimax efter en dag som i sig redan var antiklimax efter en helg.

Den snyggaste och coolaste personen, näst efter epic fail

Jenny Wilson

Gullig kille

Jag sitter med en känsla av att tillfälligt ha hasat ner mellan två stolar. Jag går från svindlande höjder till dov förlamning, men min förundran hänger i. Aldrig förr har livet verkat så stort och fruktbart. Jag väntar fortfarande och alltid, men nu med spänning. Jag känner på mig att det här med att fylla 25 inte betyder inget. Om inte annat så har jag börjat få bruna fläckar på tänderna, en del linjer i fejset och en aning beständigt hull på höfterna.

Dagens ord

CHARMOFFENSIV.

Som ishavsvatten

När man ser en människas klara genomskinliga snor är det svårt att föreställa sig att det någonsin varit fullt av gift på insidan. Fast ögonvitorna är lite gula om man kollar noga.

va saru saru?

Förra sommaren när jag återvände till mitt sommarjobb välsignade mig Bernt redan första måndagen med "Fan, haru gått upp i vikt?". I år verkade han ha vaknat på rätt sida, eller så var det jag som hade det, för vid min återkomst förra måndagen sa han "Fan, du blir bara vackrare och vackrare för varje år." Men kanske tog jag ut segern i förskott, för i morse var det visst läge för "Fan, du ser dålig ut (?)"

Upprepning

Varje gång jag öppnar munnen för att äta spricker mungipan och det gör jävligt ont.

Grönt

På bara en dryg veckas tid har jag lyckats krossa två av mina dyra vinglas. Vad ska man egentligen med dyra, sköra grejer till? Lika bra att de går åt.

Imorse vaknade jag upp, 05.55, och bara: vad hände egentligen? I en lång, stillsam och bedövad morgonstund åt jag min frukost. Sedan återvände jag till sängen och drog mitt sällsynt mjuka täcke över mig.
Jag tittade omkring i rummet, ut genom fönstret. Eller så blundade jag och lade mig på sidan. Inombords föll någonting mjukt på plats, som i en sådan där kupa som man skakar och sedan snöar det.
Allting kändes overkligt och jag var tvungen att ligga och känna efter var jag själv började och slutade, och var allt annat börjar och slutar.
Länge låg jag i sängen, med radiorepriser som jag inte lyssnade på och regnet som jag lyssnade på, tittade ut i luften och bara tänkte. Tänkte stenhårt, fast helt svävande. Jag var inbäddad i osynlig vadd och fortfarande djupt förundrad.

Hallå?

Imorse var jag ute och sprang. Ja bara: Den här sommaren kommer inte att bli som förra, den kommer att bli bättre. Jag kommer att kunna vara ensam och ta hand om mig. Men nu: det kommer att bli chisckaewow ingen aning. Vi kör-

Slutfinishen

Ja, så var också terminens allra sista uppgift klar och ivägskickad. Nu är det verkligen freedom. (Förutom att jag måste gå upp kl 5 varje vardagsmorgon i flera veckors tid framöver. Men CASH IS KING, som min ena brusha så klokt sa.)

Äkta helg

Det kan vara värt att ställa väckarklockan även när man är ledig. För då kan man för en gångs skull få uppleva den härliga känslan av att man får stänga av den och bara somna om. Freedom. Power.

VÄRLDENS BÄSTA LÅT JAG DÖR

Fast den här är lite annorlunda; lyssna på THICKETS i Spotify eller köp skivan rentav. Det funderar jag seriöst på att göra. The Bachelor heter den och det passar ju bra. Idag listade jag i huvudet mina topp tre all time forever musiker som jag dyrkar mest av alla: Håkan Hellström, Nordpolen, Patrick Wolf. Något i deras musik talar till något djupt inom mig och just detta något vet jag att jag gillade redan som väldigt liten. Men jag vet inte vad det är. Men det sitter i känslan i melodin.

En annan grej: När hjärnan är upptagen med att mala ett och samma tankeobjekt är man inte lika uppmärksam på omgivningen. Man reflekterar inte över allt som händer runt omkring en. Man blir ganska tråkig till slut. Som tur är tror jag att det börjar släppa.

Romantiskt

Man skulle kunna säga att jag vill tacka Annika Norlin idag. Tack vare att jag hörde henne i radion fick jag både nys om hennes blogg och om den här låten. Bara att köra.

Första måndagen i sommarvärlden

Att jag älskar och beundrar (avgudar) Håkan Hellström är jag ständigt medveten om, ändå kan jag påminnas om det hur många gånger som helst och bli lika rörd varje gång. Mitt hjärta står i brand, t.ex som igår, när jag såg reprisen av De kallar oss artister eller som nyss, när jag läste ett inlägg i Annika Norlins blogg: http://waitingaroundtodie.blogspot.com/2009/03/gastblogg-hakan-hellstrom-branno.html

Idag fick jag veta att Patrick Wolf har släppt en ny skiva.
Idag började jag trädgårdsjobbet igen.
Idag fanns det hopp.

Och jag kämpar för att ge upp.

Jag har svalt mögel

Je t'appelle ce soir.
Je ne te réponds pas ce soir.

Tjuvar och diamanter

Mitt huvud sprängs mitt hjärta sprängs och livet visar upp sig som det sällskapsspel det är. Runtomkring regnar det bokstäver från alfapet, spelkort, låtsaspengar, minibrädor från gänget bygger koja och mordvapen från cluedo.

Carpe diem style

Ens inställning till olika saker kan ju förändras en hel del genom livet, och gör det också. Men just för tillfället fick jag bara en ingivelse att det är nu det händer. Livet alltså. Det händer bara nu. Hellre leva väl än länge. Om man måste välja. Mitt risktänkande är snart utplånat. Orka vara rädd.

Nu skulle man kanske kunna tro att det här bara handlar om att jag inte orkar sluta röka. Men det gör det inte, rökningen råkar bara vara en extra bra metafor för livet.

Jag kör min tandem ensam

Det är juni nu. Det var det ju redan i förrgår.

Jag bara mindes den här låten och FY FAN VAD BRA!