Tema: mask

Jag tänker ibland att man borde samla ihop och göra någonting av alla de lösryckta ord och samtalsfragment man snappar upp av förbipasserande människor. Typ när man är ute och går och möter ett par och hör "---skulle aldrig funka---" eller vad som helst. Allt sådant.

Men idag hörde jag det bästa, så jag kan nog lägga ner den här planen nu.

Jag låg och pluggade i gräset på en skolgård och en individ i 6-årsåldern gick förbi med en kompis och sjöng:
Jag äter upp en mask
Som aldrig varit min
Jag äter upp en mask som aldrig varit min

Det var som om jag förstod livet.

Inget tema

Måste bara skriva något för att komma ifrån de där jävla smörmaskarna. Okej, idag är det valborg. Jag smyger i buskarna.

Smörmaskar

Jag drömde en så fruktansvärt äcklig dröm inatt. Den var lång och innehållsrik, och jag har glömt bort mycket. Men en detalj minns jag glasklart, och varje gång jag spelar upp den för mitt inre får jag kväljningar. Ett av barnen jag är barnvakt åt hade drabbats av en parasit i form av små hudfärgade maskar i äppelrivsformat, som sög sig fast runt vristerna och kravlade sådär äckligt långsamt som typ anemoner. När man rörde dem var de helt mosiga och mjuka, och någon i drömmen berättade att de hette smörmaskar. FY FAN VAD ÄCKLIGT! Hela drömmen var äcklig. Jag var också instängd i ett litet rum med en massa djur, och bara: "Eh, det är lite trångt här", fast jag egentligen borde ha fått panik.

Carpe diem-style

När jag valde ut min senaste kalender tänkte jag noga över vilka funktioner jag önskade mig av den. Det är alltid lika svårt att hitta en kalender som har allt. Jag valde tillslut en röd i något slags fejkläder, som kanske inte har allt, men som har en väldigt fiffig funktion: den har ett smart citat varje vecka! Ibland kan citatet i och för sig vara floskligt eller meningslöst eller bara uttjatat, som till exempel... eh.
Eller, nu när jag kollar igenom dem ser jag att typ alla är lite floskliga. Allt handlar i princip om 4 olika saker: att äkta vänner ställer upp, att allt som ses genom kärlekens ögon är vackert, att man måste våga för att vinna och att den som egentligen är dum är den som tror att han vet allt. Alltså, 52 olika sätt att uttrycka det här som alla redan vet. Men det är bra att bli påmind ibland också. Den här veckan är det Einstein som talar, och det kanske förresten inte går att placera in under någon av de fyra kategorierna: Det är inte allt som räknas som går att räkna, och inte allt som går att räkna som räknas. Förra veckan viskades de här orden in i min glassiga hjärna: Människan kan inte upptäcka nya oceaner förrän hon har modet att förlora kusten ur sikte. Gräset är grönare på andra sidan, alltså. Och släpp sargen! Det har jag också alltid tyckt.

Vilken jäla megavårdag alltså!!!! Jag geggar ner mig i lättsam popmusik och hojar iväg!

Det finns perioder då man liksom är ett med sig själv. Man känner sig lugn, man trivs i sitt sällskap, och i andras, och man vågar tänka sina tankar. Men eftersom livet är uppdelat i perioder så ser det inte alltid ut så här. Det finns ju andra perioder, då man vill krypa ur sin egen kropp - inte för att man tycker att den är ful eller nåt, utan för att den är för trång. Då man inte sitter i mörkret ensam med sig själv och känner trygghet, utan är rädd för vad som skulle kunna komma fram om man t.ex. tog sig tid en kväll att skriva dagbok. Då man tror att man är ondskefull eller knäpp och ens egna stränga order om LUGN till bröstkorgen och magen inte hjälper ett dyft. Då det är krig, vänner.


obs, den gulliga personen på bilden har inget med brevet att göra

Om knappt två månader åker blåstället på igen. Just nu är april-/majrastlösheten här. Det är jobbigt. I en symbolisk värld skulle jag käka myrgift.

Igår var en lite konstig dag som både kändes som något jag redan hade upplevt och som något helt nytt. Idag är nog den här låten det bästa som kommer att hända, vilket betyder att det är en rätt så bra onsdag. När en av de coolaste artisterna lånar en av de bästa låtarna blir det nästan alltid grymt. Personen som har lagt upp videon på youtube informerar om följande: The video is alright, but that jacket she wears in the beginning is hideous! Jag säger bara: ät smör och stick! Även jackan är grym.

Jag är hopplös.
Men det är hemligt.

Jag är också väldigt hoppfull.
Det är bland annat därför jag är hopplös.

Jag har börjat lyssna på Belle & Sebastian. Minst tio år för sent, och varför? Ingen aning. Jag antar att jag behöver lite mer soft nördighet i mitt coola liv.

Såhär om måndagsaftonen sitter man och käkar extra stora jordnötter, flottar ner sitt tangentbord, skriver lite blogg. Alltmedan man laddar ner ett coolt program till sin dator. Ett program som ska öppna dörrarna till framtiden, till en storstilad karriär, till sanningen.

21 % klart.

Sålänge kan man fundera över vad som menas med det här,

- vad är det frågan om?

Om karriären trots allt misslyckas tänker jag sluta som återfallsmopedist.

Man ska verkligen inte underskatta värdet i att jobba. Det är lätt att bli knäpp om man har för mycket tid för sig själv (om man har för lite tid också förstås). Att jobba har ungefär samma effekt som att skaffa djur eller barn, tänker jag mig: det kräver ens uppmärksamhet, distraherar och tvingar en att sluta tänka på sig själv och alla problem hela tiden. Exempel: tidigt imorse innan jag åkte till jobbet läste jag i en bok som handlar om en stad jag ska försöka bo i i höst. Jag läste om en viss stadsdel, i vilken skolan jag ska försöka komma in på ligger. Det står att man ska passa sig, för den här stadsdelen är knarklangarnas högkvarter.

Tänk om jag dör.

Om jag hade varit ledig idag hade jag haft ångest över det här hela dagen. Men nu gick jag till jobbet och tänkte inte på det på ungefär 8 timmar. Nu tänkte jag på det igen, men nu har det redan hunnit avdramatiseras.

Epic fail är en fantastiskt bra vän med oräkneliga kvaliteter. När en relation är bra betyder det ofta att man lär sig saker av varandra. En av de bästa grejerna som jag har lärt mig av epic fail är ett tankesätt. Om en kille beter sig konstigt mot en tjej brukar failen säga: "det är bara för att han är rädd för starka kvinnor". Det är så skönt att tänka så! Jag applicerar det på allt nu. Det hjälper för självrespekten.

So buckle up 'cause this can get bumpy, babe

Jag försöker börja lyssna på musik igen. Det går så jävla bra! 'Change of heart' är årets vår-theme.
http://www.myspace.com/elperrodelmar

JIPPIEJIPPIEJIPPIEJIPPIEJIPPIE!

En dag var jag så frustrerad att jag inte visste var jag skulle göra av mig själv. Ja, det händer ju titt som tätt. Jag vill minnas att det just den här gången gällde usel väderlek. Det var närmare bestämt dagen då de första vårspåren abrupt sopades undan av ett blött och ilsket snöoväder. Jag var tvungen att skapa lite konst för att inte spricka.

Jag har firat påsk i längdskidspåren hos min mormor. Mättad tystnad blandades med fågelkvitter och oljud från fjuniga scooterförare utan vett. Mätt var även jag, största delen av tiden. Då var det passande att vi fick lära oss hur man uttycker sin mättnad på överkalixbondska. Nu kan jag inte riktigt stava, men det låter ungefär: no fick i maon ifra rigo (nu fick jag magen ifrån ryggen)

Igår var jag på fest och träffade mitt förflutna. Bland annat nageltjejen. Det hela var trevligare än man hade kunnat föreställa sig. Det var megakul. Jag tog inga kort. And that's all I have to say about that.

EPIC FAIL, KOM HEM! Fast sy klart först.
Puss.

Jaha, så hann jag glömma bort vad jag tänkte skriva innan jag ens hade hunnit logga in. Måste skaffa snabbare internet och uthålligare hjärna.

Idag invigde jag cykelsäsongen. Hade min kropp inte varit så solid så hade jag töjts sönder av frihetskänslor.

Min arbetsgrupp i skolan är så gullig. Jag önskar att Hieronymus & co var på riktigt.

I HAVE AN ANNOUNCEMENT TO MAKE: Det är vår!!!!!
Yes alltså. När det blir vår händer det grejer: man vågar gå ut på kvällen, man börjar äta sina godaste sallader, man gillar smaken av... goda grejer, man vill säga hej, möjligheten att känna sig snygg är inte helt obefintlig, man tänker we can do it. And we'll do it.
Näsan blir åter ett användbart organ: man känner lukt! Fasen vad vintern är död, särskilt såhär i ljuset av våren. Nu dansar slingor av grill, grus och godis rakt in i ens igenväxta näsborrar. Jag dör av lycka.

/er schizofrena väderslavinna