MITT SVARTASTE HAT TILLÄGNAR JAG SVERIGES KLIMAT.
Jag bara skrev det, direkt ut hjärtat. Och sedan såg jag att det rimmade. Jag hade skapat en av mitt livs sannaste versrader. Jag kan inte få ur huvudet namnet på ett av SVT:s program: Där ingen skulle tro att någon kunde bo. Kalla mig känslig, men detta kan bara inte vara meningen alltså...

Jag hatar min mobil också. Jag hatar den när den ringer och jag hatar den när den inte ringer.

Nu ska jag lugna nerverna och leta efter min borttappade gnista. Den fanns ju nyss när jag var på ett superspännande seminarium! Hata humörets skörhet och ha en fin fredag.

Jag har lyckats fastna i en bok! Den här boken. Den är jättebra. Jag blir glad. Men jag blir också vemodig och deppig för Alberte känns som en förstärkt version av mig själv, eller någon jag lätt hade kunnat vara under andra omständigheter, och familjemönstret som präglas av dåligt samvete för allt och alla känner säkert de flesta igen. Men den är fantastisk, och Gun-Britt Sundström har gjort en fenomenal översättning, säger jag utan att kunna norska. Jag hade den i bokhyllan sedan ett par år tillbaka, och så fick jag nys om att P1 ska ha den i sin Bokcirkel. Och så gav jag mig själv en anledning att läsa och bevisa för mig själv att jag kan vara pretto på samma gång. Det känns skönt.

Idag älskade jag livet. Jag ville skriva I LOVE LIFE i bloggen. Men nu har jag ont i halsen och är trött, samt har genomlevt en horisontell snöstorm (visserligen från skyddat läge men ändå), så jag kan inte längre brista ut i de stora orden, men känslan gäller fortfarande. Fast nu behöver vi våren, på riktigt! I lördags när jag gick hem från jobbet vid halv sex på kvällen insåg jag varför jag inte har velat svira runt på så länge: mörkret som dödar allt. Och kylan. Den är elakast och stannar längst. Men jag insåg det för att det var LJUST. Däremot var det inte varmt.

Jag tänkte för en stund anta den självgoda hållningen här på the dead blog. Det är så att jag just har insett att jag besitter något så praktiskt som en inbyggd timer för säkerhetskopiering. Varje gång jag sitter och skriver någonting, alltså någonting tidskrävande och lite mödosamt, och jag lyckas få till något riktigt bra, och tänker shit vad smart jag är! så kommer jag ihåg mitt arbetes värde och hur himla jobbigt det skulle vara att tappa allt, och då säkerhetskopierar jag. I love myself. Men bara ibland.

Kolla vilken fin! Jag byter skrivbordsunderlägg på datorn varannan dag ungefär. Så får jag variation i vardagen.

Jag är i Frankrike jag är på BB jag är ett stycke kött jag är i upplösningstillstånd och jag är ett geni.

Jag vet inte var bilden kommer ifrån, men det är i alla fall inte jag som har gjort den.

RUBRIKERNAS TID ÄR FÖRBI I MIN VÄRLD

Eftermiddagssolen ligger lågt bakom motorvägen och skiner rakt in i mitt rum. Varje gång en långtradare åker förbi blinkar ljuset till i nästan en hel sekund. Jag har råkat kolla rakt in i den aprikosfärgade bomben två gånger nu, så mitt synfält är inkomplett. Jag frågar mig fortfarande vad man ska med en blogg till. Jag känner mig snål och vill inte dela med mig. Men ikväll ska jag träna: den skönaste stimulantian och jag älskar den högt.

Kul förresten att man kan älska något både högt och djupt och att det betyder ungefär samma sak.

Herå.

ORMARNA HÅLLER SIG INTE PÅ MATTAN

Inatt drömde jag att jag svalde en stor huggorm. Och sedan drog jag upp den igen. Det var extremt sjukt och äckligt, och jag kan fortfarande känna hur det kändes när jag drog upp den motsträviga ormen genom min hals. Huuuu. Thåström var närvarande, och en till kändis som jag har glömt vem det var, och min bror. Vi var ombord på en liten svart motorbåt, mellan båthus, i skärgården. Bottenplattan var borta ur båten så vi låg direkt mot skrovet.

INNE VS. UTE

FRUSTRATION! LINGON! SNÖ! EN ANNAN DAG:

I LOVE SÖNDAG

Jag lagar värsta brakmiddagen och saknar DIG epic fail!
Idag var jag på Skansen-Akvariet. Det är förstklassig underhållning! Jag har övervunnit min ormfobi också. Idag när jag klappade kungsboan kände jag bara värme och kärlek.
Bilden visar förstås inte kungsboan, utan en annan typ jag har glömt namnet på. Kanske var det en smaragdboa, eller så var det den andra som såg nästan likadan ut.

HEJ ALLA GLADA

Ibland önskar jag att jag inte hade en massa inofficiella restriktioner för min nätverksamhet här på ghettoisation. Då kunde jag ha lagt upp en bild på något fint materiellt föremål som jag vill ha typ. Men nu kan jag inte ens göra det, så då får jag skriva något sånt här istället, bara för att hålla lågan uppe och bloggen vid liv. Det finns ändå inget föremål jag vill ha just nu, när jag tänker efter. Om jag fick välja skulle jag vilja ha en semester i ett varmt land bara. Gärna Thailand.

Och en vit porslinskuk. Äh jag bara skoja.

LOL

Den här videon bara kom till mig och är absolut sevärd.

VARSÅGOD

Jag gillar mitt efternamn, mest för att det är ett fint arv egentligen, men om jag skulle byta skulle jag välja att heta FLEETWOOD.

TACK