The woman who wasn't there

Jag älskar det här

"Jag tror på köttets lust och själens obotliga ensamhet"

Det började med att jag såg S.P.U.N.G. på tv. Melas rabblade det här i en viss scen. Eventuellt masturberade han. Han gillade litteratur. Jag med. Jag älskade S.P.U.N.G. Jag läste Doktor Glas, fast jag tyckte att det var klyschigt att göra det, både för att någon i en tv-serie gjorde det och för att det är en klassisk melankolibok på något sätt. Men när jag läste den var allt helt oklyschigt och det var en grym bok på riktigt. Och det där citatet kommer att leva för alltid för det är så himla sant.

Hjalmar Söderberg alltså.

Jag tror på en massa annat också, men det här är så fantastiskt.

- klyschig rubrik -

Lever du vad gör du var bor du HUR MÅR DU.
kommer man nånsin sluta förtrycka sig själv?
biten som försvann.

Schack matt

Jag har hittat en ersättare till den gamla, slitna, men icke desto mindre sanna livsmetaforen berg- och dalbanan. Nu är det korthuset som gäller. Exakt hur man ska tolka livet som ett korthus får man välja själv, men jag säger det har att göra med hur snabbt allt rasar ihop till intet. Eller till en platt hög.

Hittar ett stille-ben

Snöbollskrig

Idag var jag glad. En ultimat förmiddag. En lugn och bra dag. En fin och idéfylld eftermiddag. Ett harmoniskt inre. På väg hem läser jag i en bra bok och tänker att jag ska äta ägg till middag. Så precis innan jag ska stiga innanför porten till mitt hem kommer djävulen i pojkskepnad och raserar hela mitt himmelrike. Snöbollar. Ungdjävlar. OHYFS. Allt som funnits i mig tidigare var borta på en sekund, förintat av en vit blixt. Jag blev så himla förbannad. Jag skrek saker som jag tidigare bara skrikit åt mina familjemedlemmar när jag var en instabil tonåring som ingen förstod (förutom epic fail). Jag avslutade med ett "var bor du?!", gick in och smällde igen porten utan att vänta på svar. Jag var inte glad längre, jag var ARG. Sedan var jag ledsen och förvirrad. Sedan gick jag på toa och stängde och låste innan jag hade hunnit tända lampan. Jag kom ihåg något som jag inte hade kommit ihåg sedan det var aktuellt: när jag var liten brukade jag gå på toa med släckt lampa. Jag gjorde det nu med, jag lät bli att tända. Det var det skönaste jag gjort på länge. Det kändes som att inget fanns längre och det var skönt.

Mansöga

In med det nya, ut med det gamla - en världsskön princip.
Imorse har jag varit och tagit mig lite hälsa genom vatten, ett slags spa kan man säga. Det kan jag rekommendera för alla som har möjlighet.
Måste byta toapapper. Det känns som att de har missat något steg i omvandlingen från trä till papper, så jädra hårt.
Vad ska man med en blogg till? frågar man sig ibland. Men jag kommer nog på nåt.

Fikadags

Ibland öppnar sig livets storhet framför en som en stor glödande avgrund (utan att man blir rädd, tvärtom). Man tänker en enkel tanke och så bara upplever man storheten. Det är över på en knapp sekund, det går på samma tid som man skymtar sig själv i spegeln när man svassar till pentryt för att ta kokvattnet från plattan. Men man hinner ändå få en full upplevelse. Och då blir livet ännu större, för det är helt fantastiskt hur snabbt man kan tänka något så viktigt.

Vi var på middag

Mia och Klara åå ni är så bra och snygga och roliga tack för att ni finns

Grus i maskineriet

Det är någonting med den mänskliga samvaron som inte funkar i mitt liv just nu. Kan inte avgöra om det beror på mig, de andra eller slumpen.

Den som kan gissa vad bilderna föreställer vinner ett paket Digestive Oliv.

This is my church, this is where I heal my hurts:

En bra

Lika mycket som man gråter, klagar och mentalt massakrerar när vädret visar sitt fulaste tryne, måste man jubla när vädret är fint. Idag promenerade jag till lokalen för dagens förehavanden, iklädd svarta byxor och med solskenet riktat mot min baksida. Mitt ass värmdes upp som vore det den skönaste vårdagen och jag bara: jippi.

Ljusfokusering

Några dagar till går i ens liv, där man drömmer om ljuset. Och fisk.