Ford fokus

vad FAAN ska jag ha på mig på nyår?

hej då.

Ett klipp

För några nätter sen drömde jag att jag plötsligt fick reda på att alla mina rökande vänner bara hade stått och småblossat hela livet, jag var den enda som drog halsbloss. Då fick jag lite lätt panik för det betydde att jag skulle dö först!

fast egentligen är det nog värst att dö sist.

måndag den 29:e december. En mycket händelsefattig dag.

In the heat of the night

Det är ett uttryck som jag har gillat typ alltid. Jag vet inte varför men ända sedan 90-talet så har den frasen helt oväntat dykt upp i mitt huvud ibland. Och det låter liksom skönt. Den ska inte utropas typ: nu är det fest!, inte utstråla sex heller. Möjligtvis, det enda undantaget jag ger är att jag kan tillåta någon slags koppling till palmer och "exotiska frukter". Alltså som ett väldigt subtilt inslag. Men in the heat of the night ska snarare uttalas lite såhär.. obrytt. Alltså in the heat of the night bara.


Såhär: jag tror att jag gillar in the heat of the night av två huvudskäl. Dels för att det är något konstant. Det känns tryggt tror jag. Alltså det är en fras som förmodligen kommer att hålla i all framtid. (okej jag vet att ingen använder det här uttrycket egentligen, förutom i latino-låtar på rix fm). Men i teorin kommer det att funka i hundratals år framöver, så länge det finns dagar och nätter. Den andra anledningen är att jag alltid har varit svag för typ alla former av romantiseringar av natten. De romantiseringarna förekommer ju överallt. Att natten är ett undantag i sann poetisk anda. Dit kan man fly, där kan förskjutningar av verkligheten ske. Shit det finns så många bra exempel som jag skulle vilja kopiera och klistra in här nu. Men det är kanske lite överdrivet. Jag kom på ett till skäl att älska in the heat of the night och det är att det är så meningslöst också. Bara: eh jaa, ok.


jag har inte läst den här

Teori 594 633

Jag förväntar mig inte det andra ger mig och ger inte dem vad de förväntar sig heller. Det är inte med flit alltså.

Sitter på hörnet och kollar

nu gör jag det, jag med. Jag kapitulerar.

kalla fötter i julklappsstrumpor det drar jag sitter stilla och det är fittvinter
lite ångran varför gjorde jag inte det?
ett dilemma av svagare grad men ändå
ett annat alltså
tomt som överallt utom i shoppingcentran bara några konstiga som vill prata med mig i en timme ja plus en snäll bekant men då kommer ångern ååh
står faktiskt inte ut längre nästan på riktigt ge mig ett gräs
trånar efter diverse men mest vill jag bara att det ska bli sommar och varmt så att allt jag gillar att göra blir skönt att göra.
typ röka.

Igår såg jag en film där en pappa sa åt sin vuxna dotter att göra något, inte bara sitta där, för då kunde han inte koncentrera sig på sitt jobb. Jag kände igen mig. Jag kan inte göra något, jag bara sitter och tittar och väntar. Min förmåga att gå upp i något gjorde diskret sorti för flera år sedan.

Kvack!

Kan någon egentligen förstå hur värmeisolerande sjöfåglars fjädrar är? De lever och trivs i ett vatten som är typ +1 grad. Naturen är magnifik.

Apropå fåglar så vill jag säga att jag i år såg Kalle Ankas jul på ett helt nytt sätt. Genom åren har jag gått från äkta spänning och barndomsjulkänsla, till svag nostalgi, till totalt ointresse, till årets upplevelse: en insikt om hur fantastiska grejer Disney faktiskt har gjort. Det mesta som ingår i Kalles jul är genialiskt. Bara Kalle Anka själv är helt fantastisk som karaktär.

Nu ska jag ut och försöka matcha mina julklappsstrumpbyxor.

Den skära fasen

bild: http://nettasnook.com/FAQ.htm

I flera dagar nu har jag varit sugen på en flottig vegoburgare, pepsi, pommes frites och ketchup. Jag tänker på det varje dag. Tänker att jag ska gå in på börjerking efter jobbet, på väg hem, men så är det någon inre faktor som hindrar mig. Varför? Jag vill inte äta flott ensam? Jag vill inte äta bortgjord mat? Jag vill inte köa med klientelet på börjerking? Och ingen annanstans heller. Jag har hamnat i en skygg fas. Jag måste bryta den. Ibland tänker jag på min egen skygghet och blir ett skärt frågetecken. Men ibland när jag drar bort luggen ur ansiktet är skyggheten borta. Det kan hända igen.

Fettsugningsprodukt

to be brought back to the body, god jul

Fuck the world

okej. Jag råkade just radera alla 26 foton från min kamera. De var SKITSNYGGA. Såklart. Jag är så arg och less nu alltså. Vet inte vart jag ska ta vägen. TYpik var ordet, typiskt och BAJS.

Vykort från ingenmansland

Jag är lite arg, fast inte på ett kraftgivande bra sätt, utan på ett frustrerande, mördande och tråkigt sätt. Just nu tycker jag bara att allt jag ser och hör är dåligt (förutom MAGIC NUMBERS *dudunkdudunk* mitt hjärta sprängs av kärlek och beundran). Jag är nära att bli en sån som lämnar elaka onödiga kommentarer i folks bloggar och liknande. Det vill jag absolut inte! Jag hoppas det går över snart. Tills vidare ser jag apatisk ut och håller på att sprängas inuti, medan jag försöker uppbåda tillräckligt mycket motivation för att orka fundera på hur jag ska återuppväcka min döda själ.

jag hjärta lillebror 4 life. båda två.

Inget är romantiskt

Bara för att det här också är en liten tröst.

minsta färgupplevelse i den här jävla grisigheten är en guldpärla

/hälsningar från en neggoperson som försöker se ljuset

Himla himla tråktid

BARA FÖR ATT HAN VERKAR VARA DEN EVIGA TRÖSTEN.

Konstiga skyltar

Varje gång jag går förbi den här skylten så försöker jag frammana en bild, en bild av en mysnagel. Det slutar alltid med att jag ser något ludet framför mig: en rosaluddig, perfekt oval nagel. Inte för att jag skulle tycka att det var särskilt mysigt med en sådan nagel, men så får jag inte heller några mysiga känslor av naglar över huvud taget. Däremot tänker jag på en gammal kompis som både var flitig användare av ordet mysigt och gillade att fixa med sina naglar. Jag fattade aldrig vitsen med långa naglar, nagelfil, genomskinligt nagellack och diverse andra nagelvårdande prylar. Men så är vi inte heller kompisar längre.

Min lilla livsyta

En av de mest främlingskapsframkallande grejerna är när man åker genom ett mörkt litet samhälle och kollar på träden och husen och åkrarna och tänker på att det här är hemma och vardag för andra människor. Det här är för dem vad dojan är för mig. Man kan tycka att den tanken borde skapa en känsla av liv och trygghet, men jag känner mig bara ännu mer främmande. Det kan hända utomlands, det kan hända i Åmål. Man känner sig som epic alien.

En klyschig present är bästa klyschan

Hjärtat som blev förväxlat med spillmaterial

Men klyschig konst är bäst av allt.

Tysta nätter

Den här tiden på året hatar jag mer, gråter jag mer, svärtar jag ner synfältet mer.
Men ljusglimtarna är att få besök av en stjärna och vakna med tuggummi bakom örat. GULLIGT.

Som den här låten:

New dawn