lördag 1 maj 2010
Hooo
Du är den enda någonsin som har fått mig att stänga dörren bakom mig. När man en gång stängt dörren kan man inte komma in igen, det är inte som att stå och småprata i dörrspringan precis. Det är inte som att gå ut och köpa mjölk. Jag fryser om ryggen. Jag har lämnat mig själv. Jag vet inte vart jag ska gå, för jag kan inte ta mig själv i handen längre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar